varför tänker jag på det här nu? allt det här med pojkvänner och kärlek. jag har redan upplevt min första äkta kärlek och den kan ju inte vara för evigt (vilket den inte gjorde heller). men varför får jag då för mig att jag aldrig kan få en lika spännande och unik relation med någon annan? jag har ju bara varit med en person och bara för det kan jag ju inte utesluta alla andra chanser. det som varade då var underbart men nu är det dags att gå vidare, ta sig i kragen på riktigt! det kan verka som om jag är deppig med det är jag inte, jag är bara försjunken i djupa tankar som måste redas ut. jag är lycklig just nu, utan någon speciell längtan eller tvivel. varför skulle det då fattas något? det kommer när det kommer, det där med pojkvänner och kärlek. det tar sin lilla tid bara och jag är inte i behov av någon just nu. även fast det aldrig skulle sitta fel. jag känner mig lugn och lagom självsäker. har så mycket annat att tänka på nu, och för det mesta är det bara roliga saker. t.ex. som min födelsedag, vänner och en viss längtan. ledsen, men jag kan verkligen inte förneka att jag längtar tillbaka till det underbara land jag just besökte. eller är det kanske också bara en längtan efter att komma iväg utomlands kanske eftersom det här vädret tynger ner en aning. saknar solen, solen är min själsfrände. förutom denna saknad eller längtan så har jag inte så mycket starka känslor nu, utan bara ett skönt lugn och en massa förvirrande tankar i mitt huvud. jag tänker alltid för mycket eller så tänker jag nästan inte alls, och just nu är det på gränsen till för mycket. därför känns det skönt att skriva för att få lite ordning på allting. detta kan låta en aning flummigt, men det gör ingenting så länge jag förstår.