SITTER I SKOLAN på naturkunskapslektionen, lyssnar på viktors hiphop, och ska påbörja mitt arbete om genitik. Ämnet jag har valt att focusera på handlar om att designa sina barn. Man håller på att forska om det och man är nära på att lyckas, tänk om vi i framtiden kan bestämma exakt vilka egenskaper våra barn ska ha och att de ser ut precis som vi behagar. Helt sjukt! Jag skulle i för sig inte ha något emot att designa mitt egna barn och ta bort eventuella ärftliga sjukdomar osv. men man vill ju ändå behålla deras riktiga jag så de kan växa upp och man kan se sig själv i dem. Det är väl det som är det underbara med att ha barn? "Älskling oroa dig inte, mamma var precis som dig när hon var ung, alla kan inte ha lätt för matte..." osv osv. Men man ska inte leka med andras liv heller, man måste tänka på konsekvenserna, hur skulle det möjligtvis kunna fungera om alla fick de perfekta barnen? Om du och din parter t.ex. ska skaffa ert första barn och bestämmer er för att ge den alla perfekta detaljer som högt iq, musikalisk, frisk, utåtriktad m.m. men att när ni fem år senare ska skaffa ert andra barn och märker att det skett stora uppdateringar och att man nu kan göra barnen ännu smartare och duktigare, blir ert första barn bara en utångsmodell då eller? som en windows 95 som finns där hemma men inte strålar lika mycket som nyaste modellen? Alla människor ska ha samma värde, är det inte så man säger? Nä jag tror det kan bli farligt att leka skapare. Det som kan vara det positiva i det hela är att man kan ta bort dödliga och plågsama sjukdomar i förväg i alla fall. Det skålar vi för!